I torsdags bar det iväg på släktträff i Filipstad, då pappas kusin Mats var där och hälsade på och honom ser man inte ofta kan jag lova, så bäst att passa på medans de ändå finns tillfälle :) Även om jag inte minns att jag sett han tidigare, så hoppas jag att man får träffa han igen :) Släkt är alltid trevligt att träffa !

Tisdag den 14 bar det iväg till Härjedalen tillsammans med Jennifer och Mathias för att hämta hem ngt som skulle bli mitt!! Tog ett tag men nu är han här, min lilla CHIPPEN! <3

Förra helgen bar det iväg på kryssning med mamma, pappa och Johan :) Vart riktigt trevligt. En avslappnande resa faktiskt :) Ingen stress eller press. Utan bara vara! Tänk om livet alltid vore så enkelt.. Men ne.. Man får vara glad för stunderna som bjuds ! Även om de inte alltid är så lätt att uppskatta dem! Men de finns där och borde tas tillvara mer än vad man gör! 
Iallafall så skulle jag mer än gärna åka på fler såna resor med mina föräldrar :) 

Torsdag den 2:a Augusti så kom Emma upp. Planerna var en helg utan tvång och kontakt med omvärlden. och det var precis vad det blev ! En jättebra helg, bara jag, Emma, Bailey och Allito! Fiske, fotografering i skog och mark, nån biltur i jakt på älg. Och söndan avslutade helgen med utställning med Pilo och kolla lite på tävlingen på Filipstads brukshundsklubb. :) Vart en riktigt bra helg! Och fler sådana vore inte fel alls.. 

Behöver sova egentligen.. Men kan inte.. Tankarna vandrar iväg.. Filipstadsmarknaden närmar sig och minnen blossar upp.. Funderar på att ta en av de nya tabletterna för att få sova.. Men vet inte om jag  vill.. Jag vill kunna sova själv.. Och jag vet om att om jag tar en så är jag svårväckt.. Vilket betyder att jag antagligen inte vaknar när Chippen vaknar imorgon.. 
Sitter just nu och lyssnar på två vovvar som ligger i varsin ände av sängen och drömmer.. Vilken lycka de skulle vara att få vara hund egentligen.. Sova leka och äta är vad deras dagar består av.. Inga bekymmer inga tankar.. Det enda är lite avundsjuka när den ena får en godisbit mera typ.. Men inget annat.. Vad vi vet vill säga.. Jag skulle gärna byta med dom. En av våra iaf.. För de finns hundar som inte har de så bra de heller, tyvärr.. Men men..

Sitter just nu i Filipstad. Har vart vaken sen 7 imorse.. och sov dåligt som fan inatt.. Tankarna i huvudet är inte vackra och tabletterna låg kvar hemma.. Sen var de trångt i sängen också. Men får väl skylla mig själv som lät Allito och Merza vara kvar fast ja inte fick plats själv! Och när jag väl somnat en stund så vakna jag av en duns.. Merza hade flyttat till Johans säng och han hade sparkat henne ur den! Så där låg ett stycke hund på golvet orörlig.. Trodde hon var död för en sekund. Det äckligaste på länge.. Men fick kontakt med henne till slut och hon kom och lade sig i sängen hos mig och Allito igen.. Var tydligen säkrare där.
Nu väntar grillning med släkt hos Cattis sen kommer Emma från Åmål och då bär det av ut i skogen.. Som jag längtar!!
Och på söndag blir det utställning med Pilo som är nybadad idag x) Som han hatade mig när jag tvingade honom att stå där och bli blöt. och för att inte tala om att jag bara var tvungen att gno in han i massa lödder också :O Stackars hund! med hans uppsyn så hade djurskyddsmyndigheten tagit han på en gång om de sett oss! Kunde nästan tro jag försökte dränka stackarn !!

Jag vet inte, men på något sätt så har jag hittat hopp långt bak i huvudet. Hopp som säger att saker kanske, kanske löser sig ändå.. De värsta är ju att jag kommer bli så jävla ledsen när det inte alls är så.. Men nu ska jag ha en helg med massa kul emd Emma och iaf Bailey! Sen får restern vänta tills på måndag!

På söndag är du snyggast ;)

Allt som fattas i mitt rum nu är spegeln som ska upp sen är det klart. Ja förutom att två hyllor i bokhyllan inte är färgade för färgen tog slut. Men sakerna får stå där så länge. Nu ska jag bara duscha och packa in Allito i bilen så sticker vi härifrån sen.. Längtar tills imorgon när Emma kommer och vi sticker ut i skogen och blir där i helgen. Ska bli så jävla skönt att komma bort från allt ett tag. Hoppas att ny energi hittar mig.. På tisdag har jag tid hos både psykolog och läkare.. Sen får vi se vad som händer. Har mina funderingar men vet inget förrän då.. 

Vad gör man när en vän som betytt så mycket bara lämnar en.. Jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska hantera det... Min hjärna är blockad, jag vet knappt vad jag ska göra. Eller jo, jag har massor att göra men motivationen för att få dem gjorda finns inte. Jag trodde den vänskapen var stark, en vänskap som skulle hålla. Det har känts så sen vi började umgås. Men nu blev det för mycket antar jag. och jag ångrar så jävla mycket att jag lät dig veta allt. Jag skulle bara hållt vissa saker för mig själv nu på slutet. Men det hade väl bara dragit ut på allt antar jag. 
Jag inser nu, när tårarna inte slutar rinna att det är över och det kommer aldrig bli det samma igen. Och folk frågar varför jag har svårt att prata? Skulle gissa på att det beror på att jag har öppnat mig för lätt för folk och sen slutat så här.. Det värsta är att jag känner inte för att öppna och prata med någon alls just nu. Hur mycket jag än vill. Inser nu vilka som är ens sanna vänner iaf, vilka man kan lita på. Sen att minnen från vår vänskap finns på alla ställen jag är på gör inte saken bättre. Jag vill bara bort, bort til en plats som du inte existerar på. Men vart finns den? Jag hittar inte dit. Du var med mig överallt.. Men varför? Varför ansträngde du dig för att finnas där så mycket och så länge om du nu bara ska slänga bort det? Jag förstår inte.. Och du vill inte svara på det. Du vill inte ens svara på frågorna för att försöka göra det enklare för mig. Hur menar du att jag bara ska kunna släppa allt och gå vidare? 
Sista helgen du var upp så kändes det som om allt var på väg att bli som vanligt igen efter all jävla kaos som var för några månader sen. Helgen efter var jag ner till er, kvällen och morgonen kändes som gammalt. Men vad hände sen? Varför fanns ingen förvarning? Varför hände allt så hastigt? Vad hände egentligen? 
Jag velar fram och tillbaka om hur jag ska göra. Om jag ska släppa dig helt. Jag vet inte om jag klarar hantera det här på det sättet du vill. Jag vet inte. Sitta här ensam, höra om allt kul du gör med resten av mina vänner. Men du vill knappt träffa mig. Hur menar du att jag ska kunna ta det? Varför vill du ens börja om på nytt om allt har känts så jävla falskt för dig? Hur ska jag få alla frågor besvarade för att få ordning på huvudet? 
Flera gånger har du talat om hur mycket vår vänskap betyder för dig. Allt du sagt är alltså falskt? ALLT? 
Du säger att du inte vill förlora mig, men hur ska jag veta att det är sanningen då? Jag vet just nu inte om något du sagt är sant eftersom allt enligt dig har vart falskt.. Hur ska jag då veta vilket som betyder något på riktigt? 
Än har jag inte lyckats spärra huvud och hjärta från vänskapen med dig. Men är det så här det ska bli så kanske det är det bästa ändå...