Vad gör man när en vän som betytt så mycket bara lämnar en.. Jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska hantera det... Min hjärna är blockad, jag vet knappt vad jag ska göra. Eller jo, jag har massor att göra men motivationen för att få dem gjorda finns inte. Jag trodde den vänskapen var stark, en vänskap som skulle hålla. Det har känts så sen vi började umgås. Men nu blev det för mycket antar jag. och jag ångrar så jävla mycket att jag lät dig veta allt. Jag skulle bara hållt vissa saker för mig själv nu på slutet. Men det hade väl bara dragit ut på allt antar jag. 
Jag inser nu, när tårarna inte slutar rinna att det är över och det kommer aldrig bli det samma igen. Och folk frågar varför jag har svårt att prata? Skulle gissa på att det beror på att jag har öppnat mig för lätt för folk och sen slutat så här.. Det värsta är att jag känner inte för att öppna och prata med någon alls just nu. Hur mycket jag än vill. Inser nu vilka som är ens sanna vänner iaf, vilka man kan lita på. Sen att minnen från vår vänskap finns på alla ställen jag är på gör inte saken bättre. Jag vill bara bort, bort til en plats som du inte existerar på. Men vart finns den? Jag hittar inte dit. Du var med mig överallt.. Men varför? Varför ansträngde du dig för att finnas där så mycket och så länge om du nu bara ska slänga bort det? Jag förstår inte.. Och du vill inte svara på det. Du vill inte ens svara på frågorna för att försöka göra det enklare för mig. Hur menar du att jag bara ska kunna släppa allt och gå vidare? 
Sista helgen du var upp så kändes det som om allt var på väg att bli som vanligt igen efter all jävla kaos som var för några månader sen. Helgen efter var jag ner till er, kvällen och morgonen kändes som gammalt. Men vad hände sen? Varför fanns ingen förvarning? Varför hände allt så hastigt? Vad hände egentligen? 
Jag velar fram och tillbaka om hur jag ska göra. Om jag ska släppa dig helt. Jag vet inte om jag klarar hantera det här på det sättet du vill. Jag vet inte. Sitta här ensam, höra om allt kul du gör med resten av mina vänner. Men du vill knappt träffa mig. Hur menar du att jag ska kunna ta det? Varför vill du ens börja om på nytt om allt har känts så jävla falskt för dig? Hur ska jag få alla frågor besvarade för att få ordning på huvudet? 
Flera gånger har du talat om hur mycket vår vänskap betyder för dig. Allt du sagt är alltså falskt? ALLT? 
Du säger att du inte vill förlora mig, men hur ska jag veta att det är sanningen då? Jag vet just nu inte om något du sagt är sant eftersom allt enligt dig har vart falskt.. Hur ska jag då veta vilket som betyder något på riktigt? 
Än har jag inte lyckats spärra huvud och hjärta från vänskapen med dig. Men är det så här det ska bli så kanske det är det bästa ändå...

Ojojoj!! Redan 12 Januari :O Fan så fort det har gått!! Ett av mina nyårslöften var att blogga varje dag ;) Eller ja, jag satte inga löften utan tänkte försöka med det iaf ^^ Och nu vet vi ju att jag gjorde rätt i att inte sätta löften iaf XD 
Men jag ska försöka bättra mig iaf :P Och de lär väl även det gå lika bra som vanligt!! 
2012 har väl börjat ganska så bra iaf.. Visst de har sina mörka sidor så här i början av året också.. Men finns planer på vad jag verkligen vill göra detta året iaf! Bara att hoppas på att man lyckas leva igenom det också! Men planer finns det, och ja gillar dem verkligen.. Men vad detta handlar om håller jag för mig själv ett tag :P Men de handlar om jobb, massor av JOBB om allt går som planerat nu! Så det hoppas vi på. Och även en flytt kan bli aktuell.. Eller ja, en flytt är garanterad, så fort jag får jobb.. Och de ska jag verkligen ha iår.. Sen evetuellt liiite plugg i höst! Om planerna håller i sig nu då!! Och de hoppas jag verkligen.. Frågan är bara hur långt är man redo att flytta för att uppfylla drömmen man har?? 10 mil är väl okej?! Men längre än så?? Jag vet inte jag.. Vad händer med vännerna då? Men visst är det så att har man riktigt bra vänner och är lika bra själv så spelar väl inte avståndet någon roll eller??? Iaf så inbillar jag mig att det är så.. Och jag vet att vissa kommer jag ha kvar, men vissa kan jag nog tappa helt om jag beger mig iväg en sisådär 30 mil... Känslan jag har iaf.. Men eftersom den känslan finns redan nu så är de kanske inte riktig vänskap heller? Och de kan jag nog svara på själv också.. Att nej.. Vi träffas ju knappt och pratar nu så vad finns att sakna om man mister kontakten med dem? Inget.. eller hur? Känns inte som det iaf.. 
Men nästa fråga är.. Klarar jag att förflytta mig så långt bort från vänner och släkt?! Och sen bli väldigt fast.. Eftersom de krävs av mig i den dröm jag har?! Men släkten finns alltid.. Och de äkta vännerna kommer ju alltid finnas kvar.. Äkta vänskap ska enligt mig, vara helt oförändrad även om man inte hörs eller ses på en månad eller två.. Fast eftersom ja känner mig och mina närmsta så väl så vet jag att en månad skulle inte gå utan att vi hörs.. Knappt en vecka kommer gå utan att vi hörs.. Hoppas jag!

Klockan är just nu 04.57 och jag börjar bli liiite trött nu XD 
Satt just och tänkte på vilka underbara vänner och familj jag har.. Man kan lita på att de alltid finns där när man behöver det.. Trots all skit som hänt genom åren så står de BÄSTA fortfarande kvar där som pelare som stöttar ett tak, typ..  Och jag har på senare tid insett att jag betyder minst lika mycket för dem som de gör för mig.. Och även fast de inte säger det så känns det.. Och den känslan är obeskrivlig..
För ett atg sedan så fick jag ett sms, från en ganska ny vän, men ändå en vän som jag har gått igenom oerhört mycket med, även om som det nämns i sms'et, är halva Sverige emellan oss x) Detta är något som jag tror alla behöver höra ibland.. Att man betyder och att man är älskad.. Har inte du berättat detta för de du känner så för så kanske det är dags att tala om för dina kära att de betyder ngt för dig.. För en dag, så finns de inte där.. Vilket tyvärr är naturens gång..

Idag har vart en sån där dag när ja tänkt tillbaka på vad som hänt tidigare i mitt liv.. Både bra och dåliga saker ! 
Ett datum som sitter fastprintat i huvudet på mig är 21/9-08.. Jag gissar att många av er inte kopplar datumet till ngt speciellt.. Men för mig så är det en dag jag kommer minnas för all framtid.. 
'

 

(Finns mycket gramatiska fel de är jag väl medveten om så inga kommentarer på det tack!)

Nu lägger ja ner.. Ja orkar inte krångla så här mer.. Dagen igår var så jävla bra, ja kände mig lycklig rakt igenom, men sen kom idag och ja orkar inte.. Vill inte tänka framåt längre. Vill bara lägga mig under täcket och försvinna från jordens yta.. Jag har försökt med allt.. Gett dig utrymme, pratat med dig, lyssnat,  funnits, hjälpt dig med allt jag kan... Men vad får jag tillbaka har du ngn gång funderat på det?!

Med tanke på att jag gick upp vid kvart i 6 imorse så kanske de är på tiden att jag lägger mig och sover nu.. men ja vet inte riktigt jag.. Får nog göra ngt först för att släppa alla tankar och skit, som har pågått hela dagen.. men förhoppningen är inte så stor då jag inte klarat släppa det på hela dagen så varför i hela friden skulle jag klara det nu ?! Ja de kan man ju undra...
Jag vet att några av mina kära vänner är/var samlade idag nere i Karlstad.. Åh gud vad ja önska jag kunde va med.. jag vet ju att de har så grymt kul osv.. Men ja.. Jag ska vara kvar i Lesjö ngn vecka till och rensa huvudet på dumheter och förhoppningsvis få lite klarhet i lite saker innan jag lämnar detta och åker till Karlstad för att vara där ett tag innan jag kommer hem igen..
Penga problemen tycks se lite ljusare ut just nu, hyran betalar jag imorgon då reser typ hela mitt bidrag från försäkrningskassan.. men jag har säljt min bäddsoffa idag så där skramlade det in 250 kr. Som dock kommer gå åt till bensin alltihop.. Men ja bensinen körs upp i gott syfte iaf ! På lördag bär det av till Jennifer och Mathias för lite spelande och god mat tyckte jag ja hörde rycktas om ;) Och fy fan i helvete så kul de ska bli att samla det gänget och härja gärnet!! Tillsammans med dem kan jag släppa de jobbiga tankarna och fokusera på att ha kul.. Gud så underbart de kommer bli! Och jag MÅSTE komma ihåg min kamera :O Glömmer ja den hänger ja mig i närmsta lyktstolpe :O Kvällen måste ju förevigas! :D

Hmm.. ibland funderar jag på om jaig är proffs på att plåga mig själv? Känns nästan så..  

Har nyss pratat med Madiison i tele och beklagat mig.. Varför är livet så komplicerat? Just nu så suger de.. Hur gör man för att stänga av känslor? Ja önskar verkligen att ja kunde, men ja vet inte hur man gör...

Har haft en helt underbar dag tillsammans med Jennifer :D Vart prat på gräsmattan, lunch (köttbullar och makaroiner som vanligt ;)), en tripp till Sunne och Träffa Karlsson och sen mjukglass på Majas innan jag lämnade Jennifer och tog hundarna med mig och åkte hem till min ensamhet hemma i Lesjö! Nu håller tankarna på att ta tag i mig.. och jag känner att de går neråt.. Jag hatar att fastna i ina egna tankar och inte komma därifrån.. De är så jävla jobbigt... Och jag vill ju vara glad, de vill jag verkligen.. Men de är riktigt svårt.. Speciellt när jag blir ensam och får tid över att tänka på det, då suger det på riktigt och det svider långt in i själen.. De svider.. Jaja, de går väl över ngn gång!

Jag ÄLSKAR att  vi har träffats så ofta på sistonde! Hoppas de kan fortsätta så :D <3

Ja har ett sug av att skriva. Har ja haft hela dagen, men har ingen aning om vad jag ska skriva.. Dock så är nu Madiison på mig och pushar så vi får väl se om ja kan ge henne ett inlägg att läsa innan hon kan sova ;)

Vet inte vad jag ska skriva. Jag hade ett långt inlägg i huvudet.. Men nu är det bara tomt. och jag vet inte vad jag ska säga ..

Idag har varit en liten underlig dag.. Jag har haft mycket tankar som kommit och gått. Men ändå liksom inte "fastnat" i dem.. Så jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, så jag tror vi skippar den biten.. Dessutom så pratar jag mestadels med min underbara vän Madiison, därför har jag inte behovet av att skriva "av" mig liksom.. Sen så fick jag ut lite "aggressioner" igår när jag skrev med Alexander och vi kom in på ett ämne som jag verkligen rent ut sagt hatar!! UTSEENDEFIXERING!! Jag hatar att allt är så utseendefixerat i dagens samhälle, varför liksom?? Ja kan verkligen inte fatta, så har någon ett svar på det så UT MED DET!!! Jag vill veta NU!! 
Och för det tredje så känner jag inte riktigt för att komma ut med mina känslor här just nu.. Utan jag håller dem helst för mig och med personer jag litar på och kan prata med.. Att skriva här om allt känns inte riktigt rätt längre.. 
Ska bli rirkitgt skönt att få åka hem till Lesjöfors och vara typ ensam där i ett hus och två hundar i lite mer än en vecka medans mamma och pappa och syskonen är i Turkiet.. Sen har de ju en BEBIS med sig hem :D En söt sådan med mkt fult namn -.- XD

Idag har jag vaknat med den där känslan som jag har vissa dagar. Nu har de iofs vart ganska sällan, men iaf jag gillar den inte.. Att gå runt och känna sig irriterad på en person som egentligen inte förtjänar detb ?! Hur skumt är inte det då.. Eller ja. Jag vet ju anledningen men det är så störande att vissa dagar kan jag klara mig utan att ens tänka på det, för att sen nästa dag känna att jag skulle vara så grymt kort i tonen och otrevlig mot personen om jag skulle träffa den. Och eftersom att jag vet om det själv så försöker jag ju verkligen att "sköta" mig de dar jag råkar träffa personen när jag är så här.. Det är svårt och jag har oftast lyckats riktigt bra, och jag tror inte någon lagt märke till det då..