*Nangiala*

Har läst den mest rörande texten på lääääääänge ! 


Du l

ämnade världen med ett handskrivet brev. ja blev så jälva ledsen när jag läste vad du skrev. Jag vet att du hade svårt i alla lägen men självmord är väl inte den enda utvägen. Jag hoppas du mår bra där uppe i hilmen, jag får ut mina känslor med dom här rimmen. en barndoms kamrat som alltid ställde upp. Vi va vänner tills den dagen du gav upp. Som kompis så kände jag mig ganska så dum. Du skulle ha öppnat käften och inte varit stum. Och sagt till mig vilka fjantar som mobbade dig, du skulle ha berättat allt som hände till mig. Tack för din tid här nere på jorden, jag hoppas du kan höra dom här små orden. Jag kan se dig framför mig, jag målade en tavla. Jag saknar sig så mycket vi ses i nangiala.


//Marika


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0