Visst drömmer jag när jag sover som alla normala människor gör. Men det fanns en tid när jag typ"levde" på att dagdrömma.. men varför ska man göra det? Finns ändå ingen dagdröm som någonsin känner för att slå in. De gör bara ont att drömma om en massa som ändå aldrig kommer att bli något av.. Men vissa säger att det är bra att drömma!? Men vad är det egentligen som är så bra med det då? Att man för en stund försvinner in i en värld där man bygger allt som man vill ha det, för att sedan ramla tillbaka i den verkliga världen där inget är som man vill? Är det verkligen så hälsosamt det?

Jag vet inte de ja, tycker att de kan få folk ganska långt under isen.. Men men, de är ju bara mina erfarenheter.

Själv så försöker jag låta bli att gå för djupt in i dagdrömmar. Däremot så drömmer jag desto mer om nätterna. Då hjärnan slår ihop precis allt! Och de kan resultera i de mest konstiga drömmar -.-

"Don´t dream your life, live your dream"