Allito, utan att överdriva så är han min ängel <3

De är ofattbart att man kan sakna en hund så mycket. Har inte sett honom på snart 3 veckor, och det börjar kännas. Visst saknar jag de andra hemma i Lesjö också, missförstå mig inte! Men Allito är ju "min bebis" liksom...

Helst av allt skulle jag vilja ha honom med mig här i Karlstad, men han är ju mammas hund egentligen.. Men för mig är han MIN! SÄngen känns så tom utan att han ligger bredvid med huvudet antingen på min axem eller på min mage om nätterna.. Han ligger ALLTID kvar tills jag har somnat. Sen kan han ta en sväng till alla de andra i huset för att kolla läget, men sen brukar han komma tillbaka. Och han blir så suur om jag stänger in mig någonstans. Och paniken den utbryter totalt, om jag t.ex. låser in mig i duschen och han inte ser det. För jag försvinner ju då, och går inte att hitta på väääldigt låååång tid. Han är alltid runt mina ben hemma. Man kan tro att han sover hur djupt som helst, men om jag går iväg så är han alltid efter.. Finns dock en nackdel med att han är så beskyddande mot mig, vem som helst får inte gå nära eller gå in i mitt rum! Mercedez kan också ha problem med att få komma upp i min säng om han var först. Men han har aldrig gjort något, han låter "bara". Men det är hans enda negativa sida!

Älskar dig Lito!

'

Don´t dream your life, live your dream!"

'