"Ett steg för långt"

Har ni nån gång undrat varför ni gjort/gör saker som ni egentligen inte vill göra eller som ni inte menar? Typ gjort ngt dumt som har sårat personer man står nära? Kanske snattat? Eller något annat dumt som ni bara önskar att ni kunde ta tillbaka? De har jag gjort, saker som jag ångrar..
Att såra nära är bland det jobbigaste jag någon gång vart utsatt för.. Men de värsta är nog att även om man har gjort det en gång.. Så kan det lika lätt hända igen, fast kanske på ett annat sätt?! Kommer man någonsin att ändras på den delen, när det en gång startat liksom? Jag tror verkligen att man kan ändra sig själv om man verkligen vill det själv.. Sen är det ju skillnad på folk och folk, men bara man har viljan så går det, garanterat..
Jag vet att jag kommer aldrig att göra ngt liknande igen.. För så ont som de gjorde att se de här personerna sårade, den smärtan vill jag aldrig uppleva igen.. De gjorde så ont att se hur de led, hur de led över något som JAG har gjort! Jag vill aldrig mer uppleva det.. Och det är ju en sak som bara jag kan se till att det inte händer igen.. Så det är ju bara att hålla fast vid det, annars kommer man tillbaka dit, till att folk blir sårade och man får smällen för det..
Och tro mig, största smällen är inte att folk blir arga, utan det är att se hur ledsna och besvikna de blir, hur förtroendet bara rinner av dem...
Men varför behövs dessa smällar för att man ska inse att det man gör/gjort är fel? Varför? Varför kan det inte vara en inbygd "reflex" för människan, att man sårar inte personer på vare sig ena eller andra sättet? Men så är det inte, för många är det iaf inte så.. Utan de behöver den där rejäla smällen som får dem att förstå att det är såå fel! Tyvärr så var jag en av de personer som behövde smällen, de retsamma är att man vet ju att det är så fel, men ändå gör man det?! Hur f-n går det ihop? Kanske anser ni att jag borde kunna svara på den frågan, men det kan jag inte. Jag har ingen aning om varför man gör det fast man vet att det är så fel..
Vissa kanske gör det för att de behöver uppmärksamhet? Andra för bekräftelse? Men jag vet inte, jag kan bara spekulera, för jag vet inte själv varför jag gjorde det jag gjorde...
Men jag kan ju säga att det skulle ju kunna vara båda påståendena jag just drog, för uppmärksamhet får man även om det egentligen är en väldigt dålig sådan. Men man får det ändå! Och bekräftelse, ja vad kan man leta efter för bekräftelse, kanske vilka som bryr sig? Ett helt jävla sjukt sätt att ta reda på det dock... Men det skulle ju kunna vara ett alternativ.. För den person som verkligen har brytt sig om dig, trott på dig osv. Kommer ta det riktigt hårt.. De blir ett knivhugg i ryggen på den personen. Så där kan man få bekräftat vilka som verkligen bryr sig!
Dessutom har jag även fått känna på detta själv, med att bli sviken.. Vilket vart min 3:e smäll i detta sammanhang... Så jag förstår verkligen hur personerna jag sårade kände sig.. De var verkligen ingen skön känsla, det sved ganska så rejält!
Allt detta tillsammans, att älta det så mkt fram och tillbaka och att sedan få lite av sin egna medicin har fått mig att inse.. Att jag måste ändras, annars skulle jag stå ensam kvar tillslut.. Så för min egenskull, men verkligen mest för de jag har skadat så måste jag förändras...
Får man chanser av de man skadat att ändra sig, så måste man ta dem.. Annars kan man lika gärna säga hejdå på en gång!
'
Det jag nu har skrivit sätter jag ingen tid på, vilket betyder att det kan ha varit för 10 år sen eller förra veckan. Det vet bara jag och de andra som olyckligt nog var inblandade...
-Men jag ska ändras!
'
"Don´t dream your life, live your dream"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0