Och en dag senare...

... Känns allt precis lika mycket piss som igår. Men vad ska man göra åt saken? Man kan lixom inte styra sina känslor, jag försöker verkligen att inte tänka på det. Men de har inte funkat så bra för jag kopplar precis ALLT som sägs och som jag ser med Spökis. Jag kommer inte ifrån de. Och alla som säger: Men för fan de är ju bara en kanin! Köp en ny!!!
Jag har sån jävla lust att strypa det folket. Fattar de inte att man fastnar för alla sina djur?? Förstår inte hur folk tänker. Men men, de som inte haft något djur alls kan man ju inte klandra! Men de som själva vet hur jobbigt det är att förlora sitt djur borde väl kunna förstå? Eller har jag fel?

Igår kväll slutade det med att jag grät  mig till söms. Jag vet inte men man kanske inte ska ha bilder på djuret i fråga på väggen så tidigt efter dess död? Tror de bästa för mig vore att inte ha det. Men bilderna har ju suttit där så länge. Kan inte förmå mig att ta ner dem nu... Istället så ramade jagin en bild till på honom och ställde bredvid en på Pepsi. Ska även förstora en bild på Molle med likadan ram så de kan hålla varandra sällskap. Och jag hoppas verkligen att Spökis fick träffa sin älskade vän där uppe... När Molle dog så var Spökis faktiskt deppig i nåra dagar... han åt typ inget, det gick ett tag så var han precis som vanligt igen. Visst kunde det ha varit ett dumt sammanträffande men eftersom att de var så bra polare de två så.. ja jag kan inte förklara.

Har fortfarande inte tagit mig i kragen och tagit hand om han saker som står kvar i bilen. Kan bara inte tömma buren en sista gång efter honom. Kan bara inte göra det. men jag vill heller inte att någon annan gör de åt mig. Nej, den får stå kvar en stund till. fast nu hade jag ändå inte kunnat tömma den för  pappa har bilen. Men jag får lov att göra det imöra. Den kan ju inte stå där hur länge som helst. Dessutom så har jag planerat att plantera en liten blomma i hans matskål som jag sen kan plantera på hans grav till sommaren när den existerar... R.I.P underbara lilla kanin vi kommer synas igen, hälsa de andra från mig. <3

^^

Tack vare Jennifer och Mathias så fick han en underbar sista tid iallafall. Tack för det hörni<3

^^
Ångrar starkt att jag inte var där och hälsade på honom oftare. Men känns som om jag blev förlåten när jag var där de sista timmarna för att sedan ta hem honom och låta honom dö där!
^^
Ska försöka att övertala pappa att få ha hans grav vid roten av det trädet, för det var alltid dit han gick när han var ute i selen..
^^

Kommer aldrig få en ny kanin som du Spökis. De tror jag det är mpnga som håller med mig om.. Så ha det nu så bra tillsammans med Molle, Pepsi, Lindy och alla de andra. Så ses vi senare<3<3

Nya året kunde ju ha börjat bättre om man säger så... Först Mixzis Ludde 1/1-10 Och sen Spökis 13/1-10 kan ju inte båda gott direkt.....


Kommentarer
Postat av: Mixzi

Jag hade typ inga bilder på Ludde uppe, men nu efteråt satte jag uppe en del på väggen när han och Lurvas var i gröngräset å lite sånt - de känns bättre när man ser det och kan minnas det fina å inte de sista timmarna..

Buren... Ja, det tog hel dag för mej att göra det. Det var jobbigt med alla grejer som filtar, vattenflaska, skål å hans älskade boll.. Men efter ett par dagar kändes det bättre att ta bort det för jag mådde bara dåligt av att se buren stå där alldeles tom och tyst..

Fina bilder på honom iaf =). Jag har nog inte sett honom sen den gången du tog med honom till m-skogen tror jag.

2010-01-14 @ 18:36:59
Postat av: Marika^^

Jo, jag har ju en hel del bilder uppe på honom... De va just det där när man skulle sova och tittade på bilderna och verkligen insåg att han verkligen är borta. Men just nu så längtar jag efter sommaren så jag får gräva ner honom och plantera fina blommor över honom. De kommer kännas så mycket bättre än att veta att han ligger i frysen lix... Och angående hans bur så hade jag ju den och stod i bilen i två dar. Jag orkade inte ta ur den. Han var ju hos Jennifer när han blev sjuk vet du?! Så jag sov ju där hos honom sista natten, sen tog jag med honom hem.. Men de känns så mycket bättre av att veta att jag var där hos honom hans sista natt.Kram

2010-01-15 @ 16:45:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0