Kommer ni ihåg vad som hände den 17 September förra året? Det gör jag, mer än väl...

Jag hade för ett tag glömt, men nu är minnet tillbaka.. Efter att jag var på Bergvik med min lillebror för någon vecka sedan bara några dagar efter årsdagen... Alla ljusen fick mig att se allt ännu en gång! Hur vi lämnade Bergvik, fick se någon med en system kasse som vinglade runt på vägen.. Vi trodde det var ett fyllo... Vi vände och började gå mot andra busshållsplatsen... Men jag vände mig om, lagom för att se honom sjunka ner på knä... Och få se att han var full i blod... Vi frös till is alla fyra för några sekunder, sen sprang vi... När vi var nästan framme och en av oss plockat fram mobilen för att ringa fick vi se att en bil stannat och personerna kom ur bilen och talade om att de redan ringt 112... De försökte få kontakt med den skadade men det gick inte så de påbörjade hjärt och lungräddning... Vad jag inte kommer ihåg är om han kom tillbaka eller om han var borta när ambulansen kom.. Minns jag rätt så avled han 19.55 på sjukhuset... Vi väntade på bussen och var därför kvar när polisen kom.. De pratade med oss och frågade vad vi sett och hört och så vidare vi berättade väl de lilla vi visste... Vi satte oss på bussen och fick genom fönstret se när polisen jagade in någon på byggavdelningen... Vi fick efteråt reda på att det var angriparen......


Idag har hållt i brorsans barnkalas:) Gissa om jag är trött i skallen alltså^^ haha x) Fan vad ungarna pratar alltså! Och vilket liv sen, jävlar säger jag bara^^ Haha x) De verkade ha kul iallafall:P
Att ha kalas för brorsan påminner migom att det är MINDRE än en månad kvar tills jag fyller år. 19. Fy fan.. De betyder ett år till 20, va gamal ska man inte känna sig då då? Hjälp! Och jag som knappt kan fatta att jag tog studenten iår... Det som gör mig mest ont me att bli gammal är att alla runt omkring också blir det, speciellt när man tänker på att jag haft turen att fortfarande ha kvar famor, farfar, mormor och morfar... Jag menar hur många har det? De kommer göra såå ont den dagen de försvinner... Många tårar kommer fällas den dagen. Och sen en sak till i mars fyller farmors faster 99år^^ Och hon är hur pigg osm helst, det enda är ju att minnet sviker henne men det tycker jag man kan stå ut med... Hellre det än att de ska ligga orörliga i en säng för att de är sjuka. Jag hoppas att alla de jag håller nära plus jag själv dör snabbt och utan lidande... Det är den enda önskan jag har för döden! Allt annat är ONT!


Söndag till tisdag ska jag vara barnvakt och hundvakt.. Mamma och pappa, famor och farfar ska ut med färja.. Fast jag har börjat önska att de ångrar sig. Det ska ju bli storm. Tänk om de inte kommer hem igen... Tänk om båten sjunker... Vad fan händer då? Jag har inget jobb... Jag får väl klara mig på något sätt men syrran och brorsan då? De är de enda jag skulle oroa mig för. Djuren de tar jag de kan ingen ta ifrån mig.. Hur arbetslös jag än är... Men två barn de klarar jag inte av varken penga mässigt eller att uppfostra dem...

Nu ska jag gå och sova.. Men först.. Madiison kom hem! Jag saknar dig! De var väldigt länge sen vi träffades för att vara vi!!! Men vi syns på söndag kompis:)

Ha dé bra så länge allihopa^^ // Marika

Ps. På tisdag blir LILLERUD osäkert igen, när jag och Madde gör come back^^